Nästa sjukling och mer finbesök!

Strax efter att Ninna och flickorna hade åkt, ringde telefonen. Det var barnens farmor som ville komma ned en sväng! Så glada vi blev! Molly satt och sjöng, "jag gillar min farmor, jag längtar efter farmor"

Vi åkte in till Nils Erikssonsterminalen för att hämta upp henne vid bussen. Eftersom vi var ordentligt i tid (kors i taket) så hade vi lite tid över och kikade in i Nordstan. Det blir ju inte av att man åker dit längre med alla vägtullar och skyhöga p-avgifter, så det var lite trevligt. Vi gick först till Polarn för Molly behöver nya varma vantar med allt sådant var slut! I januari?? Vi strosade vidare och hamnade på HM. Jag handlar sällan där men tycker att det kan vara kul att kika. Det tyckte Molly också, hon hittade direkt en tröja som hon "bara måste ha!"

Det var en bild på Merida från hennes nya favoritfilm, Modig! Hon älskar denna rödhåriga, modiga tjej! Jag föll till föga för hennes bedjande ögon och köpte tröjan till henne! Det är så sällan hon ber om något när vi är ute i affärer.

När vi hade plockat upp farmodern åkte vi till Casa för att hämta pojkarna och Marianne följde med ned till Theos klassrum. Gissa om han blev lycklig! Han visade henne allt i hela rummet och de gick noga igenom hans låda med arbeten.

En grej hände som jag tyckte var lite kul. När vi kom i i klassrummet var det ju fritids och då är ljudnivån självklart lite högre än under lektionerna. Jag har ju pratat mycket om hur tyst det är i ett Montessoriklassrum och tänkte att det var ju attans att farmor skulle komma just nu när det lät så mycket. Då kommer Marianne fram till mig och viskar, "Vad tyst det är här inne, är det alltid det? Så många barn och så låter de inte mer?" Vi pratade med fritidsfröken Marie om detta och hon berättade om hur barnen beter sig när de är ute på utflykter runt om i stan. De håller en låg, behaglig ljudnivå, även om de pratar och diskuterar mycket, de springer inte omkring och gapar och busar och är de och lyssnar på någon som berättar något, så är de knäpptysta och räcker upp handen när de vill fråga något! Jag har sagt det förr och kommer säga det många gånger igen, Casa är en helt fantastisk skola, från förskolan och hela vägen upp till högstadiet! Känns så himla skönt att ha hittat så rätt för barnen!

Vi tog vägen förbi verkstan efter skolan, för att visa Marianne allt som händer där. När vi sedan skulle sätta oss i bilen så var Theo helt slut. Jag tänkte inte så mycket på det, det har ju varit på tok för mycket jobbigt och tråkigheter runt omkring oss det sista, klart att han också blir påverkad.

När vi kom hem fick vi förklaringen till hans trötthet. Nu var det visst dags för honom att bli sjuk igen. Feber och värk i kroppen. Hoppas bara att vi slipper sjukhuset för hans del. Han är otroligt ynklig just nu och halvslumrar i soffan och gnyr i sömnen. Stackars lillplutten!